,
Jag längtar alltid bort, bort från det jag har. Jag strävar ständigt efter det som är mig avlägset, men den dagen då jag äntligen krossar mållinjen är jag inte nöjd. Tvärtom, då blickar jag åt ett annat håll. Då hungrar hjärtat efter annat. Jag har allt för att bli lycklig. Ändå känns det fel. Jag vill inte längre, jag förstår inte varför, men jag vet att det inte känns rätt. Precis som tidigare gånger så säger hela kroppen stopp. Jag börjar ogilla, irritera, störa mig på saker. Jag vill inte men jag kan inte låta bli.
Kommentarer
Trackback
